Captain ThrowUps Chest

Jag är rädd, samtidigt som jag är iskall.
Jag bryr mig inte om du tar mitt liv, bara du slutar jaga det.
Jag vill inte leva i skam, misstro och oro.
Du får mig att svälta migsjälv, du får mig att kräkas upp all näring jag klarar av.
Du är döden inom mig, du är viljan som får mig att fortsätta.
Sluta jaga mitt liv, snälla, jag orkar inte.
jag ligger sömnlös om natten och leker gud över migsjälv.
Du gör mig galen, förstår du inte det?
Allting du gjort mot mig, räcker det inte med smärtan efter det?
Depressionen, hur du ledde mig in djupare i mörkret.
Hur jag trodde på dina ord om att döden var den sista utvägen ur Helvetet.
Hur du själv försökte dö, hur du tvingade mig att rädda dig.
Hur jag fick dra upp dig när du hoppade ur fönstret.
Jag var så ung, jag var så djävla liten.
Natten du våldtog mig, förstörde och slet sönder vad som var kvar av mig.
Jag försökte, jag kämpade.
Jag kämpade för mitt djävla liv.

Jag kämpar än.
Tror du inte att jag ser skuggan av dig i ögonvrån?
Hur jag känner din doft genom luften, desperation luktar fränare än brinnande bensin ska du veta.
Lämna mig ifred!
Mina mardrömmar blir vildare och vildare, jag vaknar, jag somnar, jag svimmar.
Hjälp mig! Snälla någon, han tar livet av mig!
Drömmer om hur du sätter kniven mot min strupe
Tror du inte att jag inser vad du tänker på?
Tror ni att jag håller på att tappa förståndet?
Jag är inte galen!
Jag vågar bara inte berätta om hans rosor vid dörren.
Vågar inte skrika högt när grinden är öppen och dina fotspår lever under snötäcket
Jag vågar inte säga till när jag ser att du ritat hjärtan på min bil
Sluta




Det spelar ingen roll om du tar mitt liv,
sluta bara att jaga mig.

Snälla, jag orkar inte,, jag orkar inte mer  ,  jag  orkar  inte  mer.

Du får göra som du vill
Men aldrig fårråda den
Som lever inpå din själ

Du får göra som du vill
Men aldrig förråda den
Som bryr sig

<3 / Mitt mål ända sen dag 1
<- / Idag (man skall alltid avrunda uppåt!)
|-| / Insjuknade i bulimi (bloggen föds!)
<- / Insjuknade i Ortorexi

---

Bloggen finns här när jag inte orkar mer, tack gode gud för det.
Nu ska jag sova, drömma söta drömmar
och inte tänka mer på vikten eller att centimetrarna har ökat med 2cm runt låret.
Gå och dö swein.

Jag orkar inte stå emot.
Ana och Mia håller på,
käftar emot min vilja att hålla mig frisk och ren.

---

Armbanden avslöjar oss, våra blickar möts.
Är du Mia eller är du Ana?
Syster, jag ser din svält.
Ana eller Mia, jag ser ändå dina plågoandar.
Viskar ett tyst förlåt när hon vänder blicken ner.
Önskar att jag kunde gjort något åt din magra kropp
Och dina såriga armar.

Lyssna på mig; du behöver inte leva sådär.
Du behöver inte svälta dig själv för att vara vacker.
Jag vet, jag gör det själv ibland.
Känslan av att vara fet och äcklig blir så himla stor.
Men du behöver inte.
Röda pärlor mot vit hud.

Gud vad du är vacker Ana

Nothing is impossible to an valiant ♥.

Jag känner hjärtat banka
Din röst ekar klart och tydligt, som ett eko från förr
Tiderna förändras
Minnerna blir oskarpa i kanterna
Vad är kärlek och vad är patetiska önskningar?
Is this love?
No it's not.
Jag saknar dig inte
För jag älskar dig inte längre
Så som jag gjorde igår
Jag vill inte ha din hud mot min
Dina mjuka läppar mot mina
Känna ditt hjärta banka och slå mot mina bara bröst
Du och jag och evigheten
Det kunde inte ha blivit bättre
Jag vilade mitt huvud mot ditt bröst
Naken hud mot naken hud
Iskalla vindar mot varm morgonhud
Det var du och jag och evighetens eko från framtiden
Jag älskar dig inte längre
Det gör ont, det svider som aldrig förr
Ärren gör sig påminda när dom blöder och kvider
Verkligheten förpassas till en box i hjärtat
Släpp aldrig ut den, släpp den aldrig ut
Jag vill inte leva mitt liv med dig längre
För jag älskar dig inte
Så som jag gjorde då
När det var du och jag och ingen annan
Ingen annan skulle få förstöra det som var vi
Och jag var lycklig

Men jag skulle sova igenom
Tusen och en natt
för att få känna dina andetag i min nacke igen

Jag skulle kunna släcka
En miljon väckta liv
för att få kunna känna dina läppar mot mina en sista gång

Och jag skulle kunna dö
En miljard gånger
för att få vara din nu och för evigt igen


Evigheten existerar inte
Och nu spränger jag bort den delen av mitt hjärta
Som för evigt och alltid kommer att tillhöra dig


Du är fri nu.

Jag vill tillbaka
Ha dig i mina armar
Se in i dina ögon och le
Sova bredvid dig
Och känna dina andetag i mina drömmar

Jag önskar att det var vi
Vaknar mitt i natten och undrar vart du är
Finner inga svar, finner ingen annan kärlek
Finner bara en önskan om något som var
Somna om, oroliga hjärta, han kommer ändå aldrig återvända

Jag hatar att jag älskar dig
Det som en gång var så vart är nu kallt
Det som slår som en hammare i mitt bröst
Tillhör ingen annan, tillhör bara dig
Det saknar dig, det vill ha din kärlek
Mitt hjärta sviker mig och spränger mig i bitar

---

Jag ville inte bli kär i honom igen.
Men jag blev det.
Och igen, och igen, och igen.
Om och om och om igen.
Jag blev kär igen.
Vilken lycka!
Prisa Gud, prisa Allah och alla andra!
Men jag blev kär i han.
Död åt Gud! Död åt Allah! Död åt alla!
Varför sviker du mig, hjärta?
Varför önskar du fortfarande så innerligt och hett att få honom tillbaka?
Du förtjänar inte han, och han förtjänar inte dig!
Du har en annan, det finns en man som älskar dig.
Varför sviker du mig!
Varför älskar du inte han tillbaka?

Han kysser mina läppar
Han ler mot mig genom sina blickar
Han avgudar varje steg jag tar
Och ändå driver du med honom.
Jag trodde det här var på riktigt!
Jag valde han för att han var perfekt!
Varför kan du inte bara låta mig bli kär i han?
Han som är rätt för mig?!
Han som lyssnar, men aldrig kommer förstå
Han som älskar, men aldrig har varit kär
Han som är min tvilling, men aldrig har gått i mina skor
Han som är perfekt.
Varför vill du inte ha honom som kan göra dig så gott?
Varför älskar du bara Han som krossade dig?

Hjärta!


svara,


varför låter du inte han gå?

-Hello?
-Well, well, how are you?
-Uh.. who is this??
-Who do you think this is?
-Stop it, who is this??
-You know very well who I am, you almost got away from me didn't you?
-Oh my god..... you can't be.. you can't be!
-Hahaha. Oui, oui, mon amour...c'est moi."

I gave you my time
I gave you my whole life
I gave you my love, every dime..
They told me it was a crime
Do you remember?
Did it all go in vain..?
I looked in the light, I sat in your coal mine
The promise they made, I should keep?
Make sure that we would never meet
I can't remember
The promise I made so deep

Tell me that past times won't die
Tell me that old lies are alive

Across darkened skies, I travelled without a light
I sank in the well, of my mind
Too deep, never to be found
I can't remember..
How could you be so vain?

Tell me that past times won't die
Tell me that old lies are alive
Love that expired too long time ago
Kills me, it thrills me
You have a new love and,
It looks good on you.
I have never wished you dead
Yet
You can now have all the things
I could never give to you,
Look out the window: C'est moi!

I'm sorry I am here
I'm not sure if it should bring you fear?
I whisper in your ear
Why is he in here?
While you are sleeping, I steal your earring
Light you one candle, this anger I handle
They said, I won't find you, but now,
I'm beside you
I'm not all, that stable,
You should, know by now,
That you are mine
Tell me that past times won't die
Tell me that old lies are alive
I tell you that past times won't die
I tell you that old lies are alive
Love due to expire too long time ago
Kills me, it will kill you too
Past times wont die
I tell you old lies are alive
Hate due to expire too long time ago
Kill me, please kill me before
I tell you that past times won't die


I'm not frightened of you who took my body and soul.
Oh, wait.
I guess I still am!
And I will allways be!
My bad, sorry 'bout that.

You’re everything I thought you never were, and nothing like I thought you could’ve been.
But still you live inside of me. So tell me how is that?

You’re the only one I wish I could forget, the only one I’d learn to not forgive.
And though you break my heart, you’re the only one, and though there are times when I hate you, 'cause I can’t erase the times that you hurt me and put tears on my face.
And even now while I hate you, it pains me to say:
I know I’ll be there at the end of the day

I don’t wanna be without you babe.
I don’t want a broken heart.
Don’t wanna take a breath with out you babe.
I don’t wanna play that part.
I know that I love you, but let me just say:
I don’t want to love you in no kind of way, no no.
I don’t want a broken heart!
And I don’t wanna play the broken-hearted girl!
…No...No...No broken-hearted girl.
I’m no broken-hearted girl.

Something that I feel I need to say, but up to now I’ve always been afraid.
That you would never come around, and still I want to put this out .
You say you’ve got the most respect for me, but, sometimes I feel you’re not deserving me.
And still you’re in my heart, but you’re the only one and yes, there are times when I hate you,
but I don’t complain.
'Cause I’ve been afraid that you would've walk away.
Oh but now I don’t hate you, I’m happy to say that I will be there at the end of the day.

I don’t wanna be without you babe.
I don’t want a broken heart.
Don’t wanna take a breath with out you babe.
I don’t wanna play that part.
I know that I love you, but let me just say:
I don’t want to love you in no kind of way, no no.
I don’t want a broken heart!
And I don’t wanna play the broken-hearted girl!
…No...No...No broken-hearted girl.
I’m no broken-hearted girl.

Now I’m at a place I thought I’d never be…Oooo
I’m living in a world that’s all about you and me…yeah
Ain't gotta be afraid, my broken heart is free to spread my wings and fly away.
Away with you, yeah yeah yeah, ohh ohh ohh.

I don't want to love you in no kind if way.
No.
Oh no.
Not anymore.


Jag orkar inte med det här igen.
Att ha klarat av att stänga in all den kärlek jag kände för den jag älskade på bara några veckor är ett mirakel för mig.
Men jag klarar inte av att bli kär igen. Jag gör inte det.
Jag orkar verkligen inte bli krossad, dödad, överkörd och våldtagen igen. Jag kommer inte klara av att uppleva alla minnerna en gång till, speciellt inte nu, när alla minnerna och tankarna kommer igen, precis som de döda vaknar till liv och äter upp alla levande.
Det är nog med att jag råkade lyssna på låten som beskrev hela slutet av vårt förhållande.
Du minns säkert du också.
Hur du förföljde mig, hur du matade din kärlek med min rädsla.
Hur din dödsönskan blev ett krav på mig och mitt liv.
Jag orkar inte. Jag springer härifrån snart.
Jag litar inte på han.
Men han är underbar, han är så snäll. Han lyssnar på allt jag säger. Han får mig att skratta och le.
Han lyssnar på mitt inre, han försöker förstå allting som jag har gått igenom.
Han är så mycket äldre än Han som krossade mitt hjärta, men vad spelar det för roll?

Jag träffade Han idag.
Han som krossade mitt hjärta.
Och det gick väll bra.
Jag trodde att jag skulle dö, jag trodde att jag skulle springa därifrån gråtandes.
Springa hem och gömma mig bland gamla fotografier och musiken dånandes i högtalarna.
Men jag gjorde inte det.
Visst blev jag upprörd, han är fortfarande det svinet jag blev kär i en gång i tiden.
Men som sagt, "det svinet jag blev kär i en gång i tiden".
Jag blev kär igen, och igen, och igen, och igen.
Det syntes säkert inte, men alla dom murar jag byggt runt mitt hjärta för att försvara det från alla dem som stod i kö när han hade försvunnit ut och lämnat mig ensam, dom rämnade till grunden, sprängdes och föll till marken snabbare än en miljard brinnande plygplan under andra världskriget.
Och jag föll hårdare och hårdare för varje leende som flög över hans läppar.
För jag saknar det där leendet. Så hemskt mycket.
Och jag blev så glad så jag kunde gråta, för han såg ut att må så bra.
Han mådde så bra, och han gjorde det helt utan mig.
Han överlever utan mig, så därför bör jag överleva utan han.
Men nu sitter jag här igen, och jag inser att jag inte hade slutat älska dig.
Jag tror inte på evig kärlek!
Men varför älskar jag dig mer än någonsin nu då?
Jag vet inte, jag förstår verkligen ingenting längre.
Logiken bakom varför jag älskar någon som inte älskar mig är just....vilken?
Logiken till varför jag säger att jag är kär i en man som älskar mig för den jag är, fastän jag inte gör det?
Ja, såklart. Jag kanske är rädd för att vara helt ensam så jag ter mig genast till någon ny.
Men varför just han av alla människor?
Varför just den renaste, finaste, snällaste, mest förstående och underbaraste av alla killar på Jorden?
Varför var jag tvungen att förgifta han med min kärlek, han som förtjänar någon som är en miljard gånger bättre än mig, varför just han som jag aldrig skulle kunna få men ändå fick?

Jag orkar inte med att jag inte älskar dig.
Okej, nu är det sagt. Så.
Stryp mig, döda mig, våldta mig, gör vad du vill med mig.
Men jag älskar inte dig, jag älskar fortfarande Han som krossade mitt hjärta.
Av någon helt irrelevant och så ologisk förklaring att jag vaknar klockan 05:22 och känner mig iaktagen.

Jag vet inte längre vad jag ska känna, för vad jag än vill känna verkar det som om mitt hjärta ändå bara fortsätter slå för Han.
Han som förtjänar så mycket bättre än mig samtidigt som han inte förtjänar någonting.
Varför svek du mig för. Varför valde du någon annan framför mig. Varför saknar du mig inte, men vill läsa mina innersta känslor och tankar. Varför slutar du inte. Varför älskar du inte någon annan. Varför älskar du inte mig. Varför blev det så här. Varför träffade jag dig den där dagen för flera år sedan för. Varför.
Varför varför varför varför. Varför varför? Jag blir så arg på mig själv!
Jag vill inte vara kär i Han längre! Jag vill inte älska Han! Jag vill hata Honom, jag vill kunna leva mitt liv utan att tänka på Han varje dag!
Förstör mina minnen om lyckliga tider, bränn dem på bål!
Jag orkar inte med att jag älskar Honom mer än någonsin, för tro mig, ta mitt liv om jag ljuger:
JAG
VILL
INTE
ÄLSKA
HAN
Aldrig! Jag vill aldrig älska någon, någonsin, så mycket som jag älskade Han!

Mitt hjärta, slit ut det.
Min själ, våldta den.
Min hjärna, varför fungerar du inte längre?

Jag trodde verkligen jag hade slutat älska Honom.
Jag kände mig tom och kall, all glädjen försvann ur mitt liv och mina gulgröna ögon blev snabbt isblå.
Men vad brydde jag mig om det, jag älskade åtminstone inte han längre.
Men nu står jag här igen, och inser, att mitt hjärta lurade mig hela tiden.
Det fick mig att tro att det hade slutat slå för Honom, men istället skrapade det bara ihop resterna av vad som varit min tilltro, kärlek och drömmar om och med honom och gömde det i en liten ask.
Jag var helt säker på att jag hade kastat iväg den där asken.
Men hjärtat lurade mig.
Jag lurade mig själv att jag hade slutat älska någon som var ämnad att vara med mig tills vi var 87½ eller så.

Hur fan kunde jag göra så här mot mig själv igen?
Hur kunde jag spara en ask som var dömd att spränga mig i bitar,
få mig att falla till marken på knä,
riva mig i håret och slita i munkaveln,



om jag inte älskade den där asken mer än någonting annat i mitt liv?
Min fråga är varför, mitt svar är därför.
Mitt hjärta är för evigt dömt att tillhöra någon jag inte känner.
Någon som inte är mer än en främling i en bekants skor och kläder.

Hi.
My name is useless for you. So my age.
I'm still so young, I've got my hole life in front of me.
But still, everyday I take a shot of death.
Precisely when my selfhate grows up to gigantic hights.
So hi.
I'm Captain ThrowUp herself, and I've got Bulimia Nervosa.
I'm not ashamed over my body. Not anymoore...or....that was acctuly a lie.
I am ashamed, but...at least; not allways.
Not right now, for example.

Right now it's night, everything's black.
Like a big black blackout. If you look outside right now you won't see anything, and I mean it.
I like it here, where no one can see me, or my body. I can sit here, writing about myself, totaly naked.
Or....I've got a pair of men's underwear on, if that counts.

If you meet me some day, because I'm not hiding from anyone, you will be chocked.
You will tell me to stop writing, you will tell me that I', not fat at all, that I'm just childish.
*blip*
But you just don't understand, do you?
Do you understand how it feels inside of me when you tell me those lies?
It hurts, and it hurts a lot hearing lies.
My entire body is made of lies, and it hurts that you just can't stop lying about it eighter.

It's my body.
And Im sorry to say this, how childish it ever will sound, but I'll do anything to get it thin again.
Because you just don't know how it was, or how it are, being fat, do you?
Have you ever been fat? have you ever had a big, grumbly, pig-belly?
No, I don't think so.
And it's not babyfat God damnit, I'm to old for babyfat, I'm not stupid!
When I was a child I was made of bones and skin, I had like....non babyfat at all!
But then things happened, when I started to grow up. And I started to eat, and eat, and eat a lot.
I went fat, I wasn't born like this.
Okay, i can admit, I've lost like....two kilos since then, and I've grown 12½ centimeters.
But that does not make me skinny, or sexy, or beautiful.
No, that "babyfat" makes me cute.
So hello sunshine, you're fat, but cute.

Uh *gasp*, I've got to do something...
I want to go outside for a nice workout,
but I've got 37,5 in bodytemperature, so I don't know about that.
..Can you acctuly die of exercise? Or fever?
I hope not......

*fevercough*
Got to go, I'm throwing up blood now again, jikes maaan